A lie is an excuse guarded
Då var det fredag helt plötsligt, eller nä! Det har inte gått så fort. Inte fort alls måste jag säga :O
Veckorna sniglar på och det känns jobbigt att ha förlossningen framför mig hela tiden, jag hade gärna haft henne utanför magen och förlossningen bakom mig! Mensvärk har börjat komma titt som tätt så jag antar att det börjar på att trycka och bli trångt där inne.
Jag har ingen ro inombords, jag sa till barnmorskan att jag har rätt hög smärttröskel och att jag inte är såå kinkig av mig men så frågade Simon mig igår om det verkligen är så.. Jag kände mig först väldigt dum och som en klagande mes typ men jag vet inte riktigt hur det är och nu är jag skraj istället..
Tänk så blir jag jättechockad av smärtan och klarar inte av den? Lätt för andra att säga "jojo det är ingen fara Rebecca" Men det är så jag känner och tänker nu iaf!
Sen rädslan att Simon inte ska kunna nås i Mattila på lägret är inte heller tryggt, mobiler litar jag inte på i detta fallet. Mitt ute i ingenstans?
Kommer han hinna hem om jag skulle föda nästa vecka?
Känns skrämmande att det kanske till och med SKER nästa vecka! Och jag ska vara helt själv här hemma...
Jaja...nojig får man vara men det är lite svårt att ta itu med, jag har inte så många att prata med så det får bli här istället! Simon kommer nog inte dyka upp i bloggen innan hon är ute så vi har inte sett så mycket av honom denna graviditeten vilket är jättetråkigt men jag hoppas vår dotter får lite härifrån hur jag känt mig och mått! Eller vi så att säga! :P
